Sammanfattning:

Bakgrund och händelseförlopp

I målet yrkade Vimark att Heljeved ska återbetala ett lån enligt ett skuldebrev. Parterna har haft ett samboförhållande där Vimark har lånat ut pengar till Heljeved under denna period. Heljeved har bestritt kravet och hävdat att skuldebrevet är ogiltigt samt att han inte är skyldig att återbetala lånet. Han har också framställt en kvittningsinvändning och hävdat att han har utfört arbeten på Vimarks fastighet vilket skulle täcka eventuella skulder.

Domstolens ställningstaganden och juridiska resonemang

Identifikation av skuldebrev - Hovrätten bekräftar tingsrättens bedömning att det är Heljeved som har undertecknat skuldebrevet och därmed är betalningsskyldig. Giltighet av skuldebrev - Domstolen har avvisat Heljeveds påståenden om skuldebrevets ogiltighet enligt 33 § avtalslagen och om oskälighet enligt 36 § samma lag. Kvittningsinvändningar - Hovrätten finner, i likhet med tingsrätten, att Heljeved inte har några kvittningsgilla motfordringar som skulle minska hans betalningsskyldighet mot Vimark. Räntebelopp - Heljeved har vidhållit tingsrättens sätt att beräkna räntan på kapitalbeloppet och detta har vitsordats i hovrätten. (Sammanfattat av ChatGPT)

Sammanfattning:

Hänvisas bl.a. till NJA 2010 s. 467.

Sammanfattning:

En elektronisk låneförbindelse har undertecknats genom en avancerad elektronisk underskrift. Innehavaren av underskriften har invänt att denna använts obehörigen av någon annan. Det har ansetts att långivaren måste visa att det är den påstådda avancerade elektroniska underskriften som har använts. Om så sker måste innehavaren av underskriften göra antagligt att användandet av underskriften skett obehörigen.

Sammanfattning:

Bank ansågs ej ha visat konkludent låneavtal eller återbetalningsskyldighet för en man vars fru tagit lånen i hans namn elektroniskt; Bl.a. om kännedom av bakomliggande avtal, oaktsam förvaring av bankdosa, obehörig vinst och skadeståndsskyldighet till följd av kontraktsbrott

Sammanfattning:

Vid påstående om innehållsförfalskning av gåvobrev har gåvogivaren ansetts ha bevisbördan för att handlingens text har ändrats efter undertecknandet och sålunda inte gett uttryck för någon gåvoavsikt. Beviskravet har utformats så att gåvogivaren ska göra detta övervägande sannolikt. Även fråga om ocker (Rättsfall: NJA 1992 s. 263; NJA 1976 s. 667; RH 2013:16; RH 2009:49; RH 2003:43; och SvJT 1924 s. 65)

Sammanfattning:

Om bevisbördan för undertecknande av skuldebrev

Sammanfattning:

I ett fordringsmål har gäldenären invänt att namnteckningen på ett åberopat fordringsbevis är förfalskad. Hovrätten har betraktat frågan om namnteckningens äkthet som ett processuellt rättsfaktum i en särskild bevisbörderegel, där ett äkta fordringsbevis utlöser en presumtion för att det finns ett lån. För att presumtionen ska utlösas har det ansetts ankomma på borgenären att göra gäldenärens undertecknande övervägande sannolikt (jfr. NJA 1975 s. 577; NJA 1976 s. 667; NJA 1992 s. 263; RH 2003:43; RH 2013:16; RH 2014:27

Sammanfattning:

Vid en invändning i ett fordringsmål om att gäldenärens underskrift är förfalskad har den som påstår att namnteckningen är äkta i regel bevisbördan för detta. Denna huvudregel har ansetts gälla i ett mål avseende ersättning för ett telefonabonnemang (Rättsfall: NJA 1976 s. 667; 1992 s. 263; 2008 s. 890; 2009 s. 244; Svea hovrätts dom den 16 november 2011 i mål nr T 6836-10; Svea hovrätts dom den 2 januari 2012 i mål nr T 6564-11)

Sammanfattning:

Bevisbörda och beviskrav i mål där svaranden gjort invändning om att namnteckningen på ett skuldebrev har förfalskats (Rättsfall: NJA 1992 s. 263; NJA 1976 s. 667; NJA 2008 s. 890; NJA 2009 s. 244)

Sammanfattning:

Gåvobrev ansågs vara falskt vilket medförde upphävd lagfart; Om bl.a. att beviskravet för att namnteckning blivit förfalskad är sannolikt eller i vart fall ska göras antagligt, bevisvärdet av utlåtande från SKL samt dröjsmå med bevittnande av gåvobrevet efter påstått undertecknande

Sammanfattning:

I mål mot A med krav på att denne såsom registrerad ägare till en bil skall utge trafikförsäkringsavgift har A invänt att han inte är ägare till bilen och att hans namnteckning förfalskats på anmälan om ägarbyte. Försäkringsplikten har ansetts åvila A när han inte gjort sitt påstående sannolikt (Rättsfall: NJA 1986 s. 758)

Sammanfattning:

I mål om klander av bodelning har den ena maken åberopat ett äktenskapsförord till stöd för att bodelning inte ska ske. Han har, när den andra maken bestritt handlingens äkthet, ansetts ha bevisbördan för att äktenskapsförordet är äkta. För att uppnå beviskravet har han haft att göra övervägande sannolikt att den andra maken undertecknat äktenskapsförordet.(jfr: rättsfall: NJA 1976 s. 667; NJA 1992 s. 263; RH 1992:72; RH 1996:73)